– var jag nästan övertygad om att jag skulle börja ett bättre liv i dag, fast just nu känns det mer tveksamt. Jag sov så väldigt länge, drömde att jag höll på att putsa ett sånt där engelskt 1600-talshus med kalkputs mellan dom stående svarta ekstolparna, och det tar ju sin tid och man måste vara noggrann också. Så därför blev morgonen lite sen.

Och jag tittar fortfarande misstänksamt på högen kuvert, som ligger i soffan bredvid mig. Jag tror att allihop är årsbesked av olika slag, men jag får väl öppna i eftermiddag, med den starka förhoppningen att ingen är en räkning som skulle varit betald. Nästan alltid öppnar jag kuvert omedelbart, men ibland orkar jag inte. Dumt, ja. När maken blev sjuk slog det här till, jag kunde inte förmå mig att öppna kuvert med hans namn på, det tog flera veckor faktiskt. Och ett par räkningar var det då. Jag fick ringa till ett par ställen och förklara situationen, och alla var mycket vänliga och förstående, så det ordnade sig. Men det slår fortfarande till med ojämna mellanrum, det där att jag inte klarar att öppna kuvert. Nån sorts tvångstanke.

Annonser