att ha en färdig middag att ta upp ur frysen. Potatisen ugnsbakade jag förstås, och salladen kom inte heller från frysen. Det var lite ont om sallad på coop i går, men i dag läste jag att det tydligen snöat i salladsodlande områden, så det blir lite knepigt ett tag. Så då funderade jag förstås på det där om man skulle klara 72 timmar på det man har hemma. Lite konstig mathållning skulle det allt bli, men jag får väl handla lite basvaror på onsdag och hoppas att dom 72 timmarna inte kommer dessförinnan. Man vet aldrig.

Och det oväntade händer ofta här. Maken skulle vila lite här på eftermiddagen, som vanligt, och han gick in i badrummet där nere och sen uppför trappan. Så långt helt vanligt. Och sen ropar han – ‘det är nog något konstigt här’. Och det var helt rätt, han hade gått in i övre badrummet och klätt av sig, och visserligen har vi normal inomhustemperatur, men han brukar ha kläder på sig. Så jag hjälpte honom att börja om från början, och sen kunde han vila. Detta märkliga arbetsminne.

Annonser