– ändå. Jag gnällde ju för ett tag sen över ett sms, som skulle gå i väg. Det tog tid innan svar inkom. Alla är inte som tonåringar, nej. Och det är klart att svaret måste gå en omväg ‘eftersom vi ju inte har mailadressen’, nej visst, men det hade ju gått att skicka svaret som vändande sms, att inte tala om att om det nu var besvärligt att skriva så många bokstäver i mobilen, så hade det ju gått att skicka ett pappersbrev. Adressen är dels bekant, dels rätt enkel att hitta. Ja, jag blev irriterad förstås. Men slutklämmen blev att ‘vi’ väl gör som föreslogs i sms:et, även om det skulle gnällas lite. Och nu hoppas jag ivrigt att saken är ur världen och att ‘vi’ kan gå vidare ett tag till. Man ska inte äga saker ihop med andra. Det blir så lätt trassel.

Och sen har jag gnuggat minnestrådarna febrilt, jag råkade se ett ovanligt namn, som jag visste att jag hade nån sorts relation till. Efter visst funderande kom jag fram till att det nog funnits en sökande till en tjänst, som jag skulle tillsätta för länge sen. Problemet blev bara att vederbörande kunde visa upp rätt bra kvalifikationer, men något knepigt var det. Jag ringde upp en kollega på orten och det visade sig då att senaste tjänsten avslutats något abrupt, eftersom reseräkningar (ständigt dessa reseräkningar) hade felaktigt attesterats av någon underställd, som hade en relation med den resande. Så det blev inget jobb här. Jag tog inte den sortens risker.

Annonser