i dag. Men det är torsdag, alltså ärtsoppa. Jag gillar ärtsoppa, men framför allt gillar jag att det liksom är en dag när jag inte behöver laga mat. Och det är ett lyxproblem, jag vet det.

I går satt jag klistrad nästan en timme framför datorn. Jag utgår från att det framgått att gregorianik är stort i min värld, inte så att jag själv sjunger särskilt lysande, men det är den andliga dimensionen, fönstret mot himlen, som betyder så oerhört mycket. Så mycket att jag rentav sjunger själv. Benediktinerna är förstås dom som förvaltar arvet mest. Och jag är djupt fascinerad av bröderna i Nursia, en ganska ung kommunitet, som gav ut en cd med Marian Chants för ett par år sedan. Dom har förstås en hemsida också och där hade dom lagt upp en film om en dag i klostrets liv, man börjar 03.30. Dom har ju det senaste året råkat ut för två totalförstörande jordbävningar, inte dödsoffer i deras by, men många hus – inkl kyrkan – är bara grushögar nu. Det är märkligt att höra bröderna berätta om sin kallelse att leva just där, nödvändigheten att ha djupa rötter, kärleken till platsen, stabilitas som det heter. Filmen är kanske inte inte en kioskvältare, men jag var helt uppslukad.

Sen läste jag en osannolik tråd på fb om en man som fått ett brev från Ghana, som erbjöd honom att dela 30 miljoner dollar med den kontaktande advokaten, som letade släktingar till den avlidne Khan Olsson. Men här fick han tag på en Olsson, som inte gav sig, han började mailväxla med Ghana med dom mest fantastiska mothistorier, typ – men så fantastiskt, har du äntligen hittat vår kära släkting, som försvann på en räktrålare till Rejkjavik ca 1983, tänk att han hamnade i Afrika – och sen spinner han bara vidare. Och när han börjar fråga efter detaljer, eftersom ‘Khan är ett så vanligt namn i Sverige, är det Khan Börje eller Khan Kalle?’ så var jag helt förlorad. Underbart.

I övrigt drömde jag att någon bakat tre tårtor, som såg jätteäckliga ut och eventuellt var farliga också. Ja ja.

Annonser