var det, just den där stunden när man stänger av väckningen, men innan man har hunnit få fötterna över sängkanten – nog är det lätt hänt att rulla ihop sig och bara blunda lite till, med känt resultat, men jag gjorde inte det i morse. Mest faktiskt eftersom vi inte varit i dagens kyrka på väldigt länge, så länge sen att jag inte hade anledning att fundera över ev tillgänglighet då, på den tiden skuttade maken raskt nedför trappor av alla de slag. Och nu hade jag försökt leta bilder på nätet, men det framgick inte särskilt klart hur lång gången var från grinden till kyrkporten eller om det var någon trappa utefter vägen. Sånt betyder en hel del numer. Så jag var angelägen om att komma i tid, jag skulle tro att jag kanske inte höll föreskriven hastighet hela vägen, om man säger så. Och vi var framme tio minuter innan starttid, och det var en förtjusande plattlagd kort gång mellan grind och kyrka och bara 1 1/2 trappsteg på vägen, försedda med rejäla räcken på båda sidor dessutom (och det fanns slät lutning för rollatorer och rullstolar också), exemplariskt gjort, helt enkelt.

Det enda man inte rådde på var temperaturen, men det var hyfsat varmt inne i kyrkan.

Annonser