hakat upp sig, eller vad temperaturmätare nu kan göra, den visade -17° nästan hela vägen till kyrkan, utom en liten kort bit, när det var -18°. Men på hemvägen var det varmare. -11°. Och det visade sig att den där ramlösan med citron, som jag inte kunde hitta när vi kom hem från Stockholm, den hade legat under passagerarsätet och exploderat i kylan. Jag ska leta bättre en annan gång.

Men det är alldeles fantastiskt vackert, jag medger det, iskristallerna gnistrar i träden. Och redan i går kväll insåg jag vart det lutade och lyckades hitta ett par långkalsonger till maken, annars hade det varit knepigt för honom. Han stod inne i nedre genomgången mellan gården och gatan medan jag skrapade isen av bilen.

Och dagens kyrka var en sån där gång att bära med sig i tacksamhet, länge. Vi var inte särskilt många, en kyrka en bit bort, och stackars kyrkvärden ursäktade (?) med att det var så kallt. Stor och tacksam glädje över att få följa de vise männen till krubban, till Barnet. Det viktigaste i dag.

Och jag medger att jag är tacksam att jag har tagit fram kycklinggryta (från Annandagen) ur frysen.

Annonser