– det behövs inte ens kola för det. Jag har hjälpligt dammat av horisontella ytor på övervåningen och sen går jag och tittar lite trött på stora matsalsbordet, just nu är det översvämmat igen. Allt är för all del inte mitt, Yngste passade på att lägga en del av sina grejor där, när han ändå passerade. Lätt hänt.

En rätt liten orkidé har passat på att slå ut, alldeles bredvid datorn här, nog är det fint mitt i mörkret. Och maken och jag råkade i en sån där namndiskussion vid frukosten, ingen av oss kunde komma ihåg, och till slut gav jag upp och tog datorn till hjälp. Lite fusk, men lättnaden när det inte kliar i huvudet längre är betydande. Jag har alltid haft svårt för namn och det har inte precis blivit bättre med alla dessa namn, som åren har lagrat på. Maken avskyr dubbelförnamn, men annars är han mycket bättre än jag på just namn.

Annonser