Han frågade, tandläkaren – retorisk fråga f ö -, om jag ville ha lite bedövning. Och jag svarade förstås – ‘snarare mycket’. Jag tycker verkligen inte alls om att vara där, men jag vet att det måste till. Ja, visst, man kan gå in för att tappa tänderna i stället, men jag har en känsla av att det inte är smärtfritt, det heller. Så jag sitter fortfarande, nästan två timmar efteråt, och känner mig relativt bedövad. Och jag är verkligen tacksam att det går att ordna så att det inte gör ont, även om ljudet av borren inte precis är lugnande. Jag känner då och då att jag ligger och balanserar på skulderbladen, och då försöker jag slappna av igen. Och det kostade drygt en tusenlapp. Det hade varit roligare med snygga örhängen.

Annonser