i soffan på eftermiddagen. Det här mörkret. Och så försöker jag fokusera på vad som ska göras i morgon. Om jag får till hälften är det väl bra, säger realisten inom mig. Jag har kommit till det där stadiet jag hamnar i då och då, när det finns ett motstånd bara att sprätta upp kuvert, oavsett var dom kommer ifrån. Lite opraktiskt eftersom bl a en del räkningar fortfarande kommer just i kuvert. Och inget blir bättre av att man blundar. Men jag ska försöka med det också i morgon. Samtidigt som jag får ont i magen av att tappa greppet. Ett litet men dock Moment 22.

Jag försöker hantera detaljerna i livet, försöker komma på saker jag faktiskt gör bra, att uppmuntra mig själv i stället för att hela tiden titta på allt det där som borde göras bättre. Att lägga fokus utanför mig själv och mina misslyckanden.

Annonser