blev bilden lite fel i förra inlägget, dvs den blev för stor, så högra tredjedelen försvann, men det gör inte så mycket. Lucian var ju med iaf. Och det är en mild och väldigt molnig dag här. Jag fick en bild från Äldsta av hennes yngsta, som efter krasslighet nu var på väg till f-skolan i fin overall med en massa snö och så granen på gården. Och jag minns förstås hennes farfars begravning för fyra år sen, när snön föll och vi var på väg från graven, lilla hon åkte pulka i sin då randiga overall och sjöng ‘ja, må han leva’. Det var fint, mitt i alltihop.

Och jag har kopplat fönsterljusstaken i köket direkt till kontakten, det känns som om vi behöver allt ljus vi kan få, så timern är lite onödig just nu.

Och jag läste nyss en artikel om negativt ältande, hur man hanterar det. Det finns förstås många svar på det, kbt var ett, och det är ju inte mitt. Sen pratade man också om att konfrontera sina fasor, det kanske jag ändå kan säga att jag gjort. Inte för att jag kan påstå att det varit helt framgångsrikt, men vad som är framgång är lite osäkert. I synnerhet i livet. Men så länge vi är mitt i det, så går det an att ta ett steg i taget. Och ibland att vila lite före nästa steg.

Annonser