att man=jag borde ta en promenad. Senare, kanske. Det finns lite att ta tag i här inne, och nu menar jag inte städning, fast det skulle man kunna tro. Men det ska slås i böcker lite grann, påbörjat men inte avslutat, skulle man kunna säga.

Och i morse vaknade jag av att jag drömde att maken sa att det ringde på dörren. Det sa han inte, och det gjorde det inte heller. Det var väl bra, jag gillar absolut inte att öppna i nattlinnet. Nu är jag bara okammad och det syns inte så värst. Tror jag.

Och sen funderar jag på det automatiska reaktionsmönstret att bland det värsta man kan säga till nån, är att dom inte har humor, man skämtade ju bara. Jag försöker att vara en hyfsat vidsynt människa, jag tycker man har det ansvaret, att inse att alla är olika, min nia är din sexa om vi står med ansiktena mot varandra. Men en del saker skämtar jag inte om, det jag uppfattar som det heligaste, där går min gräns. Och jag tror faktiskt att nästan alla har nån sorts gräns. Då är det rimligt att tänka efter var och varför den ligger där den gör.

Annonser