När jag ändå var på apoteket – och dessutom numer är medlem då – så passade jag på att köpa saffran. Fast jag vet inte hur många inlägg på olika ställen som jag hittills läst om hur man undviker att få torra saffransbullar, kall mjölk och kallt smör lär hjälpa, eller att blanda rågsikt i degen. Jag lägger ner hela projektet och bakar Leilas mammas saffransskorpor. Dom ska ju vara lite torra, så det blir inga problem med det. Enda problemet är att det är så enkelt att ta en liten skorpa. Och en till.

Och nu ska vi alldeles snart kasta oss iväg till detta lätt förvirrade släktmöte. Och jag som efter decennier av ingifthet fortfarande räknas som en tillfällig besökare, känner mig rätt tveksam till hela konceptet. Det kan bara bli bättre än vad jag tänker mig.

Annonser