– får jag allt säga, både di amerikanske och di som kom från Skåne. Svärmors kusin har jag inte träffat på länge, men hon är en väldigt rar kvinna och hennes båda söner som också var med, är också väldigt trevliga. Vi var hos en granne till svärmors barndomshem, därifrån han som blev stamfar på andra sidan Atlanten åkte på sin tid. Nuvarande ägaren är häpnadsväckande nog inte alls släkt (många tenderar att vara det i trakten) och är oerhört generös och öppnade sitt hem för denna tillställning. De mer avlägsna släktingarna var alltså en man i makens ålder, hans mycket trevlige och effektive son (han som driver vattenprojekt i Kenya) och så hans två unga söner. Och i kväll skulle dom äta med danska släktingar.

Dom tog sig en promenad till svärmors barndomshem också, Äldste följde med och berättade, och maken var outsägligt besviken att det blev lite ogörligt för honom att följa med. Å andra sidan fick han då sitta och prata med svärmors kusin och en av sönerna, så det var helt OK, bedömer jag. Och jag är rätt lättad att allt gick så bra, det finns ju trappor och mattor överallt i livet, och det är inte så underlättande.

Annonser