– tror jag. Jag satt helt fridfullt och läste en bok, en av E Griffiths – jag gillar dom, just den här handlar om nån som har en grisfarm i Norfolk, och jag som nyss åkte förbi grisar i Norfolk, tycker att det är betagande. Och så är det flygplan inblandade, och jag hörde en massa flygplan där i Norfolk. Ja ja, friden var nästan total, och jag som handlade i förmiddags och blev lite utpumpad på kuppen, bestämde mig för att ta fram bröd ur frysen i stället för att baka, så det var alltså avslappnad stämning. Då ringde telefonen. Maken konstaterade att det var ett kommunnummer, så jag svarade förstås. Det var någon som sa sig vara kommunal handläggare, med ett för mig totalt okänt förnamn. Kvinnan bröt mycket kraftigt, det är bara ett konstaterande, hon gjorde det. Och så frågade hon hur det var med maken. Och jag svarade ungefär – ‘hurså?’ och då sa hon att hon läste ju i beslutet att han har avlastning varje onsdag till fredag. Då kände jag hur jag blev oerhört välartikulerad och rösten fick lite mer skärpa, om man säger så, och jag förklarade för henne att det var ganska fel. Neeej, så hon, det står så i beslutet. Och jag artikulerade vidare, att nu hade hon nog läst fel, för så här är det. Max en gång i månaden, onsdag till fredag. Och då försökte hon säga att vi talats vid tidigare, men jag stod på mig och sa att vi nog aldrig pratat med varann. Den accenten hade jag kommit ihåg, fast just det sa jag inte. Och efter ytterligare envishet från min sida, så fnissade hon och sa att hon nog (?) ringt fel samtal och att jag skulle glömma alltihop. Nej, det lär inte hända.

Annonser