om det mesta. I går läste jag en om sömn, hur viktigt det är. Och jag vet, så klart jag vet, jag är inte dum på det sättet. Men när man av omständigheter utanför sin egen kontroll får sömnen varaktigt rubbad, så hjälper det inte att läsa att det är väldigt viktigt att sova, för annars blir djupsömnen störd och sen kan man få alzheimer på kuppen, för signalsubstanserna bär sig åt. Och jag som mycket sällan – skulle gissa max en gång i månaden – sover en hel natt inser att det är kört. Eftersom maken ofta ofta vill upp så där vid fyra, så vaknar jag till just vid fyra, oavsett om han just den natten vill upp just då, han kan ha varit uppe en timme tidigare eller vakna en timme senare, men jag vaknar till ändå. Oftast kan jag somna om, när han varit uppe, men ibland vill inte sömntåget tuffa vidare. Och det är alltså s-k-a-d-l-i-g-t, får man veta. Jag kan inte påstå att nästan nånting blir bättre av denna kunskap, som inte ens är ny.

Annonser