för i dag, men det blev för mörkt. På många sätt. Jag vaknade, mycket motvilligt, på riktigt efter att ha varit uppe med maken i badrummet förstås tidigare, men jag ville verkligen inte alls. Och då började maken prata, lite osorterat prat om vad plinget nyss i mobilen kunde betyda, att han hade ont och att andra telefonen hade lyst nyss etc etc. Och jag vill bara gå upp i stillhet och vakna hjälpligt i tystnad. När man har små barn måste man starta omedelbart, men har gjort det så många morgnar. Så jag fräste – ‘när Jesus kommer tillbaka tror jag inte att han skickar sms, och allt annat kan vänta’ och det var jag verkligen inte stolt över sen. Så onödigt.

Plinget var f ö ett mail från MAS att hon skickar mina synpunkter till avdelningschefen. Ja ha.

Och när jag väl lyckas resa mig upp och börja dagen vet jag förstås att det här att ha ont i axeln efter influensavaccinet är en alldeles obetydlig sak, jag vet, och jag kan bara hoppas att vaccinkokarna gissade ungefär rätt om vilka stammar som blir aktiva denna vinter. Och jag tänker på människor i min närhet som på olika sätt är drabbade av plågor, så många som bär svåra lidanden, livet som går vidare.

Och så tänker jag på Äldste, han som föddes detta datum kl 19.10 ca. Min mycket älskade lille son, han som hade det mest obeskrivliga ljusröda locksvall, numer en halv cm långt. Och numer är han f ö 1.83 lång.

Annonser