i symaskinen under dagen. Jag greps av lite övermod och började sy på en väska. Den är inte klar än, kan man säga. Och dessutom börjar jag få slut på svart tråd. Det känns lite irriterande. Men det kanske går. Just nu har jag bara lagt undan projektet. Ibland får man låta saker vila sig lite.

Och i övrigt funderar jag vidare på den här förmågan som många, inte enbart politisk elit, har att se sin egen lilla beslutande grupp som det enda viktiga. Fotfolk är inte så särskilt betydelsefulla, den lilla trevliga gruppen som sitter tillsammans och äter trevliga smörgåsar och dricker sitt kaffe i frid är alldeles tillräckligt intressant, antagligen. Ja, jag är irriterad. Och lite lätt sorgsen. I går gick jag och nynnade på en bit av Offenbach, minsann, – ‘när jag var prins utav Arkadien…’ – just det, saker och ting förändras. Rätt som det är, så är man den där dimfiguren som nästan inte syns.

Annonser