– så här på kvällen. Maken och jag brukar äta lite frukt vid tio, så här års oftast vindruvor, sköljda och klippta i lagom klasar, men i kväll var asken jag tog upp i princip oätlig. Suck.
Och sen har jag mina vanor så här på vardagar, efter vårt completorium går jag ner till köket och dukar frukost – och lägger dom hela linfröna i blöt – och det läste jag nånstans att det kallades för pensionärsdukning, men jag har alltid gjort så och det gick som vanligt. Men sen brukar jag titta ett par minuter på Brottskod Försvunnen, alltså jag har aldrig sett ett helt avsnitt, jag vet inte ens vad huvudpersonerna heter, jag tittar på den sorgsne och ofta arge chefen och den vackra blonda kvinnan som ser ledsen ut och så dom andra, och det känns lite avrundande av dagens möda. Ja ja, jag ställer mig och läser en bit rosenkrans också förstås, och det kunde jag ju göra i kväll också, fast Brottskoden var utbytt mot Hilary Clintons liv. Men det var ändå frustrerande. Jag hade föredragit Brottskoden.

Annonser