– och telefonen tramsar sig, jag hoppas jag får ordning på den, mobilen är däremot i funktion.

Och resan hem gick utmärkt, jag lyssnade på radio, som jag sällan gör annars. Och solen sken och det var fortfarande vackra höstfärger. Maken blev glad när jag kom och jag packade raskt ihop hans grejor. Det kom förstås in en personal och förklarade för mig att dom tyckte det var bättre att trycka ut alla citodonen från kartan och lägga i dosetten (vilket dom ju faktiskt kunde låtit bli, det blir väldigt trångt) och sen påpekade hon för mig att han skulle ha medicin halv fyra. Det är möjligt att jag kanske lät lite stram när jag sa att jag har gjort det här i tolv år, tack.

Och sen fick maken använda mobilen när han skulle ringa det obligatoriska samtalet till sin mamma, och det blev en upplevelse. Det visade sig att maken – via nån sorts överföring – lyssnat på en begravning i närbelägen kyrka, och svärmor hade varit där, men hon hade inte hört hälften av vad maken kunde meddela.

Annonser