Svärmor hade en laddning ljungkrukor med sig och sen var hennes planering att vi skulle stanna ‘där jag och pappa brukade ta granris’, ja, nu har tiden gått sen dess, kanske femton år sen svärfar körde bil, så det var lite förändringar i landskapet s a s, men jag stannade till och svärmor kapade åt sig lite granris. Sen parkerade jag bilen så att maken skulle ha uppsikt över vårt planterande, svärmor står alltså dubbelvikt och gräver och planterar vid nittiofem års ålder. Ja, jag gjorde en enkel insats också och grävde upp begoniorna, så hon hade lite yta att jobba med. Men det går raskt på många sätt, hon satsade på den längst bort belägna graven först, men det är förvisso inte broder Å som vilar där, han hasar runt ovan ytan än så länge, men det var knappast nån idé att rätta henne, inte ens när hon ilade mot svärfars grav och sa makens namn. Nå ja. Och sen inträffade dagens tiopoängare – vi mötte falkögda kusinen (med rollator) när vi var klara, så svärmor kunde hojta åt henne, och hon kunde gå och kolla så vi hade skött oss, typ.

Och sen åkte vi till hemmet och svärmor dukade upp medhaft kaffe och fikabröd och hon och maken kunde glädja sig åt alla minnen. Bra så. Jag blir lite mer ångestfylld, men det är mitt problem. Och sen körde vi hem svärmor, och jag lät maken sitta kvar i bilen när jag svängde förbi maxi, så att jag har lite förråd när jag kommer hem på fredag. Alltid beredd.

Jag gissar att det kan ses som en lyckad dag, strålande sol och fantastiska höstfärger både på lönnar och bokar.

Annonser