– det är jag iofs rätt ofta, och ibland äter jag något om det råkar vara så, men just nu gör jag inte det. Jag vet att min kropp inte mår särskilt bra av fler kilo, så det är bara nån sorts självbevarelsedrift, jag har vägt mer, så jag vet. Samtidigt blir jag irriterad på mig själv för att jag tittar missnöjt på kroppen, det är ganska naturligt att kroppen ändrar sig med åren. Men det händer ändå att jag blir förvånad, jag minns liksom inte riktigt det här med höftmåttet, när jag inte ser det. Och jag kan diskutera det här med mig själv, det är trots allt rätt fantastiskt att ha fått fyra barn. Fått och fått, förresten, med viss möda tillhandahållit utvecklingsmöjligheter, skulle jag kanske tycka. Jag såg en genomskärningsbild i en medicinsk bok av gravid kvinna för länge sen, och jag minns fortfarande det skräckblandat fascinerande i att ens organ flyttar runt och trycks ihop på det mest förunderliga vis, när barnet tar plats.

Och jag vet att tidens gång betyder olika saker i olika tider och sociala sammanhang. Jag får väl vara glad för att tandvården trots allt fungerat i min livstid, min mamma hade löständer när hon var mycket yngre än vad jag är nu, och jag tuggar fortfarande på, visserligen lagade tänder, men jag slipper ta ut dom på natten.

På uteplatsen står stora grytan med locket ordentligt förankrat med ett snöre och morgondagens middag (köttdelen) i två plastpåsar inuti. Sen är det bara resten kvar. Nu tror jag inte jag vill göra middag på ett tag. Ett glas vin kanske?

Annonser