– det är det. Det var motvind på vägen till maxi, men märkligt nog hade den inte hunnit vända tills jag skulle cykla hem, utan hemvägen var strålande vacker och lättcyklad.

Och jag sitter som vanligt och håller ett lyssnade öra på makens göranden, han gick nyss uppför trappan för att vila lite, och jag hörde att han inte gick till badrummet först, men då påminner jag och vi har ju ett badrum här också. Så allt ordnar sig.

Och jag ska äta ett äpple och läsa lite tidning, kanske den lånade deckaren också, och sen ställer jag mig på platsen där jag ber tidebönerna, ikonernas påminnelse om en annan dimension. Och just nu blommar hojan alldeles bredvid och sprider sin doft runt mig, också en tacksamhet i dag, när jag tänker på att det är min dopdag.

Annonser