av Grey’s här i eftermiddag. Ett lätt tecken på trötthet, förstås. Och sen vaknade jag och frös, men det går ju att ta fram en liten kofta och långsamt väcka sig själv igen. Jag glömde köra igång diskmaskinen efter kvällstét, men nu plaskar den på.

Vi funderade lite runt det här med syskon förut. Jag hade ju två halvbröder, tio och fjorton år äldre än jag, den äldre brodern flyttade liksom permanent hemifrån rätt tidigt i mitt liv, men han återvände då och då och han var förstås ett naturligt inslag i livet. Det var liksom självklart att han var mammas favoritbarn, han var (vilket aldrig talades om) troligen rätt lik sin far, som dött när han var åtta. Dessutom var han rätt krasslig under uppväxten, blindtarmen på fel sida och sen sån där tvillingcysta, vad det nu heter egentligen, men hur som. Och efter mammas död, för ganska exakt 25 år sen, visade det sig att han verkligen tyckte väldigt illa om mig. Det blev väldigt underligt alltihop, även om jag rent intellektuellt kan förstå varför det blev så konstigt.

Och så den yngre brodern, som jag var mycket fäst vid. Han var alltid så snäll och omtänksam mot mig. Det var en chock när han sköt sig för ca sexton år sen. Då var äldre brodern död sen ett par år. Och självklart hänger min ganska rigida inställning till medberoende ihop med min relation till min yngste bror. Jag önskar faktiskt att vi inte allihop hade tassat runt elefanten i rummet.

Annonser