går nu mot slut. Maken befinner sig äntligen i horisontalläge, det har liksom inte varit läge för det tidigare. För honom, som i vanliga fall vilar två gånger om dagen, så har det här varit ett maratonlopp. Men han är vid gott mod, sista sträckan mot rummet var dock lite tung. Regn och blåst. Självklart befann sig det handikappanpassade rummet allra längst bort, men nu är han färdig. På alla sätt.

Och det får väl räknas som att det varit värt det. Absolut. Hans sociala sida slår verkligen till i detta sammanhang. Och maten har varit god, jag har förhoppningar inför morgondagen också.

Och väldigt många tankar snurrar förstås, men jag ska samla ihop mig och borsta tänderna.

Annonser