på den vanliga stolen igen. Hemresan gick snabbt och smidigt, otroligt vackra färger nästan överallt. Så här års ser man verkligen att dom som planerat mittsträngen av E4:an har gjort ett fint jobb, omväxlande färger, rött, gult, blekgrönt – väldigt effektfullt. Sen hade jag en mil kvar och då öppnade sig himlen, ett skyfall av rejäla mått. Lite duggregn när jag gick in till makens boende, men när vi skulle gå ut till bilen, så kom det en skur, inte som skyfallet, men rejält blött ändå.

Och jag är, som alltid, så väldigt tacksam för mina två dygn. Värdinnan var uppe tidigt och vi åt frukost innan hon tog bussen till ett barnbarn, som fyller år på söndag. Och jag tog det lugnt, handlade lite ost och så hallongodis till hemfärden (en tradition, jag öppnar påsen innan jag startar, men jag äter ingenting den första halvtimmen). Sen gick jag till kyrkan och hann med att delta i en kort gemensam bön, hann rentav ge en god vän en snabb kram, och så vände jag mig om i dörren och såg ljuset jag tänt som lyste där framme.

Tranorna samlade ihop sig i dag också, en stor flock som betade mellan vägen och en sjö. Deras resa är lite mer farofylld än min.

Annonser