– som jag tjatade om förra veckan, som jag äntligen fixade till. Nå, det visade sig att jag skulle sytt tre sömmar till och dessutom kollat knäppbandet en extra gång. Så nu har den hängt här och tittat på mig varenda gång jag gått förbi. Så jag andades in en extra gång och tog fram symaskinen och tjo! nu är det gjort. Av detta lär jag mig troligen ingenting, jag fortsätter förmodligen mitt prokrastinerande, helt ohämmat. För tillfället är projektet som borde ordnas lådorna med halv (hel) vissna petunior. I morgon.

Det händer att jag undrar om mina oförmågor beror på hjärnuttröttning här i mitt liv, men sen kommer jag allt ihåg att jag alltid varit sån. Det har nog inte blivit bättre, så kan man säga, men jag blir väldigt – om än kortvarigt – lycklig, när jag lyckas fullborda ett projekt.

Annonser