Yngste ringde när jag var tjugo meter från maxi i kväll. Han hade pratat med Tvåan och jo då, när dom tänkt efter en stund så visst kunde dom komma hit på söndagsmiddag. OK. Så jag ringde Äldste också när jag kom hem och dom kommer. Det blir säkert bra, jag får väl pyssla ihop lite mat på lördagen, så kan alla äta lunch här. Maken och jag kastar oss raskt hem från kyrkan vid sjön, tänker jag, och så har jag dukat innan. Det blir bra, även om jag mentalt hade avbokat det hela en stund. Flexibel och förändringsbenägen, som Äldste brukar säga.

Och sen funderar jag förstås över att det verkligen finns människor som relaterar allt till sig själva, vi har väl sån tendenser lite till mans och rentav kvinns, men en del påminner mig verkligen om den uråldriga historien om skådespelaren som sa – ‘nej, nu ska vi inte prata om mig, vad tycker du om mina filmer?’.

Annonser