gjort sen. Antagligen blev jag lite trött av allt hackandet och skärandet och kokandet, så eftermiddagen gick helt i slappandets tecken. Förutom att jag kokade dom vita bönorna, så skulle det hackas lök och vitlök, en zucchini skars i ganska tunna bitar, två morötter skivades, en fänkål strimlades, spenaten tinades, pastan bröts i bitar och så skulle det röras och fixas, och faktiskt, det är väldigt gott. Men alla dessa grönsaker tar plats på min lilla diskbänk, och det gäller att ha klart för sig från början hur man ska organisera. Och sen kände jag inte för att göra så särskilt mycket mer än att packa in det lagade i frysen.

Sen funderar man ju en del, när man står där. T ex vad det kommer sig att en del har så väldigt lätt för att hantera medmänniskor som något man bara lämnar vid vägkanten och nu menar jag verkligen inte den yngre pokemonspelande generationen, som någon satt och var förfärad över i tv nyss. Om folk bär sig illa åt beror i min värld inte på deras skärmtid, det finns sannerligen gott om människor som är totalt inkrökta i sig själva utan att ha en enda timme skärmtid.

Annonser