att jag kom upp. Men där tar det bra slut. Riktigt slut, så där som när man springer in i en vägg av misstag. För jag hade mobilen bredvid mig och den gav ifrån sig ett litet diskret ljud. Då kan man notera att maken sovit oväntat länge i natt (jättejättebra på det) och vaknat först kvart i sju. Så när jag lade mig igen tänkte jag lyckligt att jag skulle få sova trekvart till, underbart. Men då lät alltså mobilen, vilket jag ignorerade. Men maken hörde. Och han höll sig i en kvart, sen väste han – ‘är du vaken?’. Jo, det var jag ju. – ‘Ja, jag hörde mobilen nyss och det kunde ju vara något viktigt?’. Och för säkerhets skull tittade jag då, och så vitt jag förstår så var det mobilen som berättade för mig att ‘händelsen natt’ var avslutad. Jag förklarade det för maken, och kunde inte avhålla mig från att berätta att det känns oerhört onödigt att han ska hålla koll hela tiden. Jag frågade också om det hänt att jag missat något verkligen viktigt, som han påmint mig om. Och svaret på det var förstås att nej, det har ju inte hänt, men han kan inte veta om det kommer att hända, så därför är det bäst att liksom ligga lite i framkant där. Och jag känner det som ett stort misstroendevotum, tyvärr.

Så efter ett tag var jag så arg och upprörd att jag iaf kom mig för att gå upp. Och målet i morse var faktiskt att ringa v-centralen för receptförnyelse till maken. Och det där att dom bytt telefonnummer visste jag egentligen, men jag hade skrivit upp två nya nummer och visste inte vilket som gällde. men jag kom fram till det där med knappval, och nu har man infört att receptförnyelse bara ska talas in på telefonsvararen. Säkert klokt och arbetsbesparande, men jag var inte beredd på det. Makens namn och personnummer kan jag förstås, men sen skulle jag ju säga namnet på medicinen och tro mig eller ej – det var totalt tomt i minnesbanken i flera sekunder. Men till slut hoppade det upp och jag tillfogade vårt telefonnummer, för det skulle man för säkerhets skull. Och nu kan jag bara hoppas att dom lyssnar sig igenom min jättelånga tysta paus där.

Och jag har tagit mig igenom resten av morgonen nu, ska bara borsta tänderna också. Och gå till apoteket, annan medicin som ska hämtas ut. Den jag ringde om ska finnas om en vecka, sa man, och jag har marginal där. Sen ska jag göra kålpudding. Det ska bli tre middagar att frysa in, hurra för det. Och jag har inte ris i min kålpudding, det gillar jag inte. Men vitlök.

Annonser