i natt. Lättnad. Och en lätt huvudvärk, mycket lätt, mest som en varning liksom. Så jag låtsas inte om den då. Och nattens regn har övergått i blek sol. Och någon ringde i slutskedet av frukosten och frågade om maken och jag skulle gå på begravning i dag, för om vi lyckades ta oss dit insåg uppringaren att den skulle gå också, men jag sa som det var, att maken går mycket sällan på begravningar numer. Det gör ont när han sitter och han ska transportera sig och folk kommer fram – från fel sida – och nej, han ransonerar sig. Och jag har nog inte den sortens relation vare sig till avliden eller familj att jag går. Jag minns för många år sedan, någon som dog mycket oväntat, maken och han var relativt bekanta och den döde hade varit hemma hos oss i något sammanhang, så vi åkte dit. Många deltog, väldigt många, från många olika sammanhang. Efter minnesstunden stod den stackars änkan där och skulle tacka oss allihop, en liten späd kvinna med ångest i blick, det var så dubbelt sorgligt alltihop.

Men nu ska jag ta en promenad till apoteket, när jag har kammat mig. Och det blir bara mer sol.

Annonser