– maken blir själv stressad av det här att behöva gå upp flera gånger på natten. Han uttryckte det förut i kväll, och jag förstår det. Samtidigt passade han på att vara lite irriterad över att vi fortfarande inte vet något konkret om grannlägenheten. ‘För det blir så jobbigt’, som han sa. Och jag sa förstås att såvitt jag kan tänka mig, så kommer jag att bära över hans fåtölj och så får han sitta i den där i stället, det är ungefär den grad av engagemang jag väntar mig av honom. Och han sa att han förstås förstår att jag får bära och lyfta och slita. Jo, jag vet och tänker mig in i detta, samtidigt som det blir betydligt enklare om det inte tjatas på mig. Så tänker jag.

Och morgonens lunch ligger och tinar i kylskåpet och jag ser fram emot att få ett avhållet besök i morgon eftermiddag. Det blir bra.

Samtidigt tänker jag förstås på dom som sörjer i min relativa närhet, jag hoppas människor tar hand om varandra. Livet tar så oväntade vägar.

Annonser