– den där som ligger så nära ytan, hela tiden. Just nu sticker den upp huvudet lite grann igen. I förrgår pratade maken om att han hade lite ont i halsen, hur det har gått nu vet jag förstås inte, men senaste natten var han uppe två gånger i badrummet, och det är inte ett bra tecken. Och svaga tendenser till ökad förvirring, vad och hur han ska göra saker, jag noterar förstås. Och undrar om det är en infektion på gång, han drabbas ju rätt snabbt och hårt. Å andra sidan kanske det inte alls är något som utvecklas, jag vet inte.

Men jag känner hur vaksamhetsnivån stiger markant. Jag försöker verkligen tänka på min egen andning, det enda jag kan påverka. Min själ väntar efter morgonen, mer än väktarna efter morgonen, som det heter i Skriften.

Annonser