Man=jag. Svärmor, som är energisk och hör himla dåligt, maken som vill mycket mer än han kan, sondöttrarna som leker med stor entusiasm, hundvalpen som snor runt (och svärmor som hjärtans gärna vill utfordra henne, mot Äldstes mycket uttryckliga vilja) och så Äldste och jag då.

Och sen skulle det diskas och svärmor satte på en gryta vatten på spisen och när det kokade drog hon bort den, men plattan var fortfarande varm och drog igång brandlarmet. Som svärmor inte hörde, men vi andra. Men annars var det en omväxlande eftermiddag. Vi åkte hem via den relativt nybyggda skogsvägen och svärmor suckade över alla fallna träd. Det såg inte ut som i hennes barndom, fast jag tänkte att kanske ändå, för den där skogen som fallit bör väl varit rätt ny när hon var ung. Vad vet jag.

Nu tuggar jag på ett äpple och känner friden här.

Annonser