på många sätt. Om man=jag då bortser från att maken blir lika förvånad varenda gång över att det där med trösklarna och mattorna är svåra hinder för honom, han sitter här hemma och tänker sig att han ska kunna skutta runt där i det älskade huset, och sen går det inte alls. Men bortsett från det då.

Min farmor – som jag älskade så mycket – hade gungstol i köket. Hon satt i den och stickade tunna svarta strumpor åt farfar. Och så satt hon med mig i knät och gungade. Och i dag fick jag sitta i en ganska likadan, fast snyggare målad, gungstol och vara farmor och ha ett litet älskat rödlockigt barnbarn i knät. Hon tyckte det var så roligt, lilla hon. Och hon är fortfarande så lätt att lyfta, hennes äldre syster är påfallande mycket tyngre, men jag får ju lyfta henne också, förstås. Och så sjunger dom glatt tillsammans.

Annonser