Maken ringer ju sin mamma på eftermiddagen. Han gör det när han är på avlastning också. Den här gången hade hon bl a klagat på att hon och svärfar ju ‘tog hand om barnbarnen så mycket’. Enligt svärmor åkte vi så ofta till London och Rom och så, och hon tog minsann ut semesterdagar. Nja. Första gången vi åkte till London var jag gravid med Äldsta, så det var inte särskilt många semesterdagar som rök där. Och andra gången var vi bl a där över en helg, så lördagen och söndagen var arbetsfria för henne, det vet jag. Och vi var inte borta en vecka. Nå ja. Och resorna – ideligen? – till Rom då? Ja, första gången väntade jag Äldste och åkte med döttrarna till mina föräldrar, det vet jag. Och andra gången vi åkte till Rom (fyra dagar), så åkte vi tåg och då bodde svärföräldrarna nära oss och svärmor hade slutat jobba. Så minnet är bra, men lite selektivt kanske.

Och maken åkte på diverse studieresor hit och dit, men där var jag aldrig med, utan jag var hemma med den familj som fanns.

Men hur som, så tyckte hon tydligen att vi inte varit tillräckligt tacksamma för all den hjälp vi fått. Och jag är förvisso tacksam för mycket av det, som dom bidragit med på olika sätt. Fast jag förstår att en hel del berodde nog på svärfars entusiasm att hjälpa till. Så besynnerligt det kan se ut i backspegeln.

Annonser