– jag är ju inte så bra på det, när jag tittar mig över axeln känns det som om mina tidigare försök att se framåt inte varit så hellyckade. Och nu är det rätt tomt vid horisonten. Fast det är förstås inte helt sant, jag ser verkligen fram emot att träffa en del barn och barnbarn, fast det är ju det där att tolv personer kräver lite logistik. Äldsta sa ju att dom kunde äta lunch ute innan dom kom till oss, och det var omtänksamt, men så kan jag inte göra. Så måndag kväll står jag här och steker fläskfilé och förbereder, det är inte särskilt ansträngande, men det är mycket som tar lite längre tid numer och jag vet inte riktigt hur jag gör med tårtor till kaffet, kanske den enkla maräng/citronpajen och så ett chokladalternativ.

Och jag planerar en resa i höst, i en grupp, utan maken. Och det är klart att jag ser fram emot det, att möta andra människor och nya miljöer, en andlig resa också. Och människor som alltid börjar ‘jag och dom andra’ kommer jag att ransonera.

Annonser