– och jag andas lite hjälpligt. Äldsta och Tvåan och deras barn och hela Äldstes familj kommer hit på lunch på tisdag. Och på onsdag blir det avlastning, det blir faktiskt det. Tacksam för det.

Och så är veckohandlingen avklarad. Jag förstår faktiskt inte varför folk inte märker att dom står med sina vagnar på ett väldigt smalt ställe, varför dom tittar förvånat och säger, med lite stött tonfall, – ‘vi står visst i vägen?’. Men det ger rika tillfällen att fundera över hur olika människor är. Och när jag skulle hugga min scanner så stod en asiatisk kvinna och klagade över att hon inte fick sin att fungera, tio meter längre fram stod en kvinna och svor på franska och lite längre bort ropade någon på sin engelska man. Och allihop ska vi samsas på dessa kvadratmeter.

Men nu sitter jag här med mitt äpple och lugnar ner mig.

Annonser