till på mig för resan till kyrkan i dag. Jag hade behövt dom. Jag körde förstås fel bland alla dessa små vägar, men vände och trampade gasen i botten. Vikarierande prästen hade ett lagom långt skriftetal, så vi hann höra lite om synden innan vi bekände, så det gick bra. Men maken slog nog personligt rekord från bilen in till kyrkbänken. Och hemvägen gick utmärkt, raskt och rätt. Två tranor kom flaxande över också.

Och nattens verksamhet utanför fönstret tycks ha fungerat, det ser bra ut. Fast det lär dröja ett par veckor innan folk släpps på gångbron. Och jag körde maken ett extravarv, så han fick titta.