Rätt sent i går hittade jag ett sms om fika här på förmiddagen. Alldeles jättebra. Jag traskade till kondis och köpte en liten längd kvart i åtta och sen kunde jag läsa laudes i frid och koka gröt och duscha maken och sen kom fikasällskapet. Rara människor, en bra stund på alla sätt. Tacksamhet att dom finns i vårt liv.

Och nu vilar maken lite innan vi äter vår traditionella pasta. Varför ändra ett vinnande koncept liksom?

Och jag tittar ut på dom jättelika lyftkranarna utanför fönstret och undrar om man verkligen kommer att lyckas i natt, när man ska göra det stora lyftet. Men vi har väl aldrig varit närmare. Maken får väl sitta en stund på inglasade balkongen där det inte är så mycket löv som skymmer aktiviteterna.