Det är min pappas födelsedag. Nu har jag iofs levt längre utan honom än med, så blev det, men jag tror inte att det går en dag utan att jag tänker på honom med tacksamhet och saknad. Och jag minns att mamma alltid försökte spara jordgubbar, så det kunde bli jordgubbstårta. Numer är ju jordgubbar tydligen så förädlade att dom har betydligt längre säsong än när jag var barn. Men jag minns förstås trettionde juli som en ständigt solig dag.

Och här sitter jag nu och ser moln i alla möjliga vitgrå nyanser och blå himmel dessutom, ganska vackert är det. Jag ska klappa mitt skrivbord lite, pappa slipade det åt mig på den tiden möbler skulle slipas, det är farfars skrivbord från början, så jag gissar att pappa – precis som mina barn – har suttit i knät på någon vuxen och lekt med nyckeln i mittenlådan.