– nej. Jag satt ju och väntade på att få ett mail från handläggaren och så tittade jag på listan jag lämnade in och upptäcker att jag missat skriva in v 31 på min lista. Jag har noterat det i båda mina almanackor, men tydligen blev det fel i utskriften. Djup suck. Och det är eftermiddag. Men jag samlar ihop mig och skriver ett ursäktande mail till handläggaren och frågar, om det ändå skulle finnas en möjlighet. Då får jag ett automatsvar att hon är på semester och därefter på föräldraledighet. Det anges fyra olika andra handläggare, men förstås inte vilken jag sorteras till nu. Och jag orkar inte ringa upp kommunens växel och börja härja. Kanske känner jag mig raskare i morgon.

Och så har jag varit på apoteket. Jag brukar ju bli omåttligt irriterad på deras översäljande attityd, men i dag var det andra bullar. Mannen där, semestervikarie, blir väldigt irriterad och säger att det är blankt på mitt konto och jag säger att det beror ju på att det är till min man och då fräser han (jo, faktiskt) att det hade varit bra att få veta det från början. Och så börjar vi om och han ska förstås ha mitt körkort en vända till och är påtagligt sur. Och så tittar han på makens skärmbild och säger surt att medicinen har ibland bytts ut – ‘är det epilepsiindikation?’ och jag svarar att det är det. Och då håller han en liten föreläsning för mig om att då får man inte byta. Och jag svarar, ganska surt, att det är ju hans kollegor och inte jag som står för bytena. Och han fortsätter på sitt överlägsna sätt och säger att det är väl ändå bra för mig att veta. Jag morrar tillbaka att man knappast upplever sig ha valfrihet i min situation. Och han går bort till lådan och tar MYCKET god tid på sig att expediera denna enda lilla ask. Ja, kära tider.

Ja, jag är ledsen nu.

Annonser