förstås i minnet. Det här är min yngste halvbrors födelsedag. Det råkade vara hans fars dödsdag också, det året bror fyllde fyra. Det gav honom negativa känslor för födelsedagar resten av livet, förståeligt nog. Och den avhållna väninnan som begravdes detta datum. Så det kanske är en bättre dag i morgon. Åtminstone för mig, som ändå lever ett privilegierat liv, jag vet. Och jag ska inte titta på Dr Phil i morgon, jag hamnade tio minuter i soffan framför detta elände. Inget ont om Dr Phil, men den tillvaro han väljer att spegla är så alldeles väldigt dyster. Och dessa djupt dysfunktionella människor får platser på rehabställen, där man säkert klarar både det ena och det andra, men jag skulle vilja veta hur det gick sen. Jag tillhör ju den del av mänskligheten som ofta tittar i slutet av boken jag läser, oavsett, och då är det lite irriterande att, även om det spelats in för två år sen, så får man inte veta hur det gick efter alla dessa rehab.

Annonser