– han är ju inte så schemabunden som jag – så beslöt sig maken för att lägga sig tjugo minuter tidigare i kväll än vanligt. Så jag har helt plötsligt en massa tid över. Det känns så, och det är kanske lite bisarrt.

Och i övrigt har jag suttit på golvet med mina böcker uppslagna, jag började på ett litet projekt häromsistens, men har övergivit det temporärt, för annat som måste göras. Men arbetsställningen är samma, principerna också. Och jag är tacksam över att mina knän visserligen protesterar en aning, men inte särskilt påfallande. Jag har förstått att för många kan det bli problem när åren rullar på. Jag har iofs upptäckt att när jag sitter skräddare, så blir det numer obekvämare att göra som vanligt, jag bör i stället ta upp vänsterbenet först, och det känns ovant.

Och av ren lättja satsar jag på ärtsoppa i morgon. Med västerbottenost på mackan till.

Annonser