– vädret. Det regnar och solen skiner. Samtidigt. Ja ja. Och jag sov väldigt VÄLDIGT länge i dag, det blir sällan bra av det, även om sömn behövs. Jag ska ställa mobilen i fortsättningen, tror jag.

Och så ringde Tvåan och vi gjorde ett försök att planera ihop lite aktiviteter, inte helt lätt eftersom fler än vi är inblandade. Hur som, hon hoppas att hennes familj kommer i väg till Liseberg på torsdag, och det låter bra. Och vi klagade lite gemensamt över att det inte är helt enkelt att planera med svärmor.

Och jag har, av lite olika anledningar, funderat på det här med personligt mod. Dom flesta av oss råkar ju tack-och-lov sällan i situationer där det personliga modet prövas mer konkret, åtminstone jag hamnar sällan i fysiskt krävande situationer. Men det här att stå upp för någon annan, det är betydligt mer nära för dom flesta. Om man ser att någon gör sig själv och andra illa, så tycker jag det är rimligt att försöka göra något. Det är betydligt mindre självklart för andra, har jag noterat. Det hände mig att någon sa – ‘hur vågar du? Jag kan inte, jag är rädd att bli utstött’, och jag kan förstå att den fruktan finns. Men vad är alternativet? Att se sig själv i spegeln efteråt och veta att man inte hjälpte, att man inte sa någonting alls, att man lät andra ta smällar för att man själv var feg. Det tycker jag noga räknat skulle vara värre, oavsett det pris jag själv betalat. Och det är högt. Men alternativet var värre. Även om det ser trevligt ut med den gemenskap som strålar i det osagdas sken. Där jag aldrig kan platsa.

Annonser