– kan man säga. När vi satt inne i kyrkan så regnade det, kort uppehåll och sol när vi tog oss till bilen och hem igen och maken kom ur bilen också. Och nu, när han vilar lugnt i sängen en stund, så vräker det ner.

Och jag ska bara koka lite färskpotatis och värma köttet, blanda en sallad och brygga lite kaffe. En bra söndagmiddag. Och min lilla mamma, som gick ur tiden för rätt många år sen nu, hade födelsedag detta datum. När hon var lika gammal som jag är nu, så hade hon just blivit änka för andra gången. Kära nån, så märkligt. Första gången hade hon två söner, fyra och åtta år, och hennes man hade legat i koma nästan två år innan han dog. Och då hade hon redan träffat min pappa, så vitt jag långt efteråt har förstått. Och jag uppfattade ju att mina föräldrar hade varit gifta i evigheters evighet, men när jag tänker efter har maken och jag varit gifta betydligt längre här och nu. Tiden är en märklig inrättning.

Annonser