kände jag. Så jag skulle cykla iväg till försäljningen och jag kom ner på gården innan det kom en skur, snabbt upp och hämta regnjackan. Och jordgubbarna inhandlade, stilla cykeltur hemåt och minsann! – längre bort på trottoaren kommer ca 193 cm av bekant slag gående och jag tänkte att det var väl osannolikt. Men jo då, trasslande tågförbindelser hade strandat dom 193 här en kort stund i väntan på en taxi för att komma västerut. Så vi gick upp till oss och maken fick glädja sig åt det oväntade, och dessutom någon som omedelbart slog sig ner vid cembalon. Så roligt!

Och sen ringde taxin ganska som utlovat, så jag hoppas det går bra.

Annonser