att bara tänka på att byta lakan vet jag inte. Och sen går det raskt när man väl börjar. Så det är gjort. Och maken, som blev lite snedklippt vid förra tillfället, är nu mer symmetrisk. Och jag börjar hämta mig till en alldeles vanlig lördag. Den började inte alls bra, si. Jag tror vi var i badrummet vid halvfem eller så, och sen somnade jag igen och hade en mycket detaljerad dröm om en blomsteräng, jag zoomade in på varenda blomma och jag är inte så botaniskt intresserad, så den enda jag kunde namnet på var vallmo, men mitt i detta vaknade jag. Och klockan var mycket, så där så jag bara for upp och maken vaknade till och säger förstås – ‘är det frukost nu?’, alldeles oavsett att jag inte mer än rest mig ur sängen. Och jag blev arg och ledsen. Som vanligt i den situationen. Jag har försökt vänja mig, och det går inte. Det är bara att vänta på att det går över.

Det är inte rationellt av mig. Men känslan som tar över totalt är att det jag gör och gjort är så totalt obetydligt och osynligt att självklart görs det automatiskt, utan att någon behöver lägga två strån i kors, och det gör mig osynlig.

Annonser