det här med sena kvällar. Dels är det så tyst och befriande att sitta i ensamheten, faktiskt. Just nu är det inte ens någon motorburen ungdom som gasar runt i rondellen en bit bort, men sen är jag lite sömnig nu, visst är jag det. Och nästan alltid är jag väldigt ordentlig och flossar och borstar ordentligt. Och rengör ansiktet och så ansiktsvatten och ev fluorgurgling och så ska håret kammas och flätas till nattfläta och så är det ansiktskräm och eighthour-krämen ska tryckas fram lagom lite till läpparna och så nattlinnet och där nånstans är jag rätt vaken igen. Men jag går så tyst som möjligt in i sovrummet och läser en liten stund. Och kanske, kanske, somnar jag hyfsat snabbt ändå. Annars gör jag inte det, och då får det vara som det är. Alternativen är inte så många. Jag försöker inta en avslappnad attityd till det här med insomningssvårigheter. Nu är det inte lika svårt alla kvällar. Lyckligtvis.

Men bara den där osäkerheten gör att det är svårare att gå och lägga sig. Jo, jag har hört tals om sömntåget.

Annonser