– oftast skriver jag ju när jag får utbrott över hans minneskonstigheter, och dom är betydande i vår arma vardag, men den andra sidan finns också. När man pratar med honom om något som är svårt, något som skaver, så har han ofta en alldeles häpnadsväckande klarsyn. Han är tröstande och klok, mitt i allt. Han ser rakt igenom saker, som för mig kan vara obegripliga.

Den här blandningen gör vår tillvaro intressant, kanske man kan säga.

Och grannen gick förbi med en otroligt stilig ampelblomma i handen, nynnande på ‘jag ska köpa nya fiskar’ för tydligen hade han haft ansvar för att vattna företrädaren. Så vi har alla våra problem. Fast vattna blommor var maken aldrig bra på. Vi (=jag, snarast) hade en gång en vit betlehemsstjärna (heter det väl) som stod på kanten av tv:n, alltså väldigt väl synlig för maken. Notera alla dessa nyhetsutsändningar som alltid har följts. Och jag var fyra dagar hos min mamma med barnen, och jag kom hem till en liten tuss hö som stod där på tv:n.

Så solen har sina fläckar. Och jag känner just att jag kanske skulle valt makrillen med peppar och inte den med paprika.