Churchill då, när vi talades vid i telefon. Han lär ha sagt nåt i stil med – ‘håll ett tal i vrede och det kommer att vara det bästa tal du ångrar’, och vi var både överens om att han var något på spåren där. Men jag glömmer alltså inte. Vid tillfälle ska jag berätta för församlingens diakonissa att det är visserligen himla käckt att ta med också den tillfälligt besökande 95-åringen, när man har organiserat att den-inte-särskilt-pigge 93-årsbrodern ska åka på bussutflykt till en närbelägen naturskön plats, och när då 95-åriga svärmor säger – ‘fast sonen (=maken min) brukar alltid ringa vid två’ – då svarar man inte som ansvarig i sammanhanget – ‘men då får han väl ringa lite senare då’. Hur ända in i glödheta skulle vi kunna veta det liksom? Alla stressnivåer som faktiskt gick på här? Den som inte fattar hur det är att hjälpligt försöka ha lite koll på en visserligen ovanligt pigg, men ändå 95-årig dam, den skulle kanske tänka efter lite. Även om vi ofta skämtar lite om svärmors pigghet, så är åtminstone jag medveten om att 95 är en ganska respektingivande ålder. Det hade med dagens enkelt tillgängliga kommunikationer varit rätt enkelt att ge oss lite lugn där. Inte bara tycka att det inte var ett problem, men för oss var det faktiskt det. Så vid senare tillfälle kommer jag att berätta det.

Annonser